Frågan om huruvida kvinnor bör tjänstgöra som diakoner är oklar i Bibeln, och därför är det logiskt att uppriktiga tolkare av Bibeln skiljer sig åt i frågan. Därför måste vi akta oss för dogmatism och en ohälsosam anda när vi bedömer bevisen.
Frågan tas upp direkt i endast två verser (Rom. 16:1; 1 Tim. 3:11), och innebörden av båda är omtvistad. Oenigheten dyker upp i engelska översättningar. Romarbrevet 16:1 i NIV lyder: "Jag befaller dig vår syster Febe, endiakonav kyrkan i Kenchrea." CSB översätter samma vers, "Jag rekommenderar till dig vår syster Phoebe, som är entjänareav kyrkan i Kenchrea."
Annonsera på TGC
En liknande skillnad visar sig i 1 Timoteus 3:11, återgiven i NIV: "På samma sätt,kvinnorska vara värda respekt, inte illvilliga talare utan tempererade och pålitliga i allt." CSB översätter det som "Hustrur, måste också vara värd respekt, inte förtalare, självkontrollerad, trogen i allt." NIV när de använder ordet "kvinnor" antyder att de var diakoner, medan CSB lutar åt "fruar" till diakoner. Lokala kyrkor har inte lyxen att lämna frågan oavgjord. De måste bestämma om kvinnor kommer att tjäna som diakoner, och jag kommer att hävda att den bästa läsningen av bevisen stöder kvinnor som tjänar som sådana.
Stöd i 1 Timoteus 3:11
För det första, ibland pekar de som tar avstånd från kvinnor som tjänar som diakoner och som inte kan grekiska på engelska översättningar som har termen "fruar" (t.ex. CSB, ESV, KJV), och tror att det löser frågan. ESV och KJV översätts faktiskt som "deras fruar", men grekiskan saknar ordet "deras", och dess införande återspeglar en tolkning av översättare. Ordet som används här ärgynaikas, som skulle kunna översättas som antingen "fruar" eller "kvinnor", och därför hjälper grekiskan oss inte riktigt här. Men det finns faktiskt en antydan om att Paulus hänvisar till diakoner snarare än kvinnor, för om han hade använt pronomenet "deras", skulle vi inte tvivla på att fruar till diakoner var avsedda. Den blotta användningen av ordet "kvinnor" antyder att kvinnliga diakoner snarare än fruar är i sikte.
För det andra, ordet "för" (CSB) eller "likaså" (ESV)—hosautōs—i 1 Timoteusbrevet 3:11 tolkas det mest naturligt som en fortsättning på listan över dem som tjänar som diakoner, särskilt eftersom Paulus återvänder till manliga diakoner i vers 12. En plötslig hänvisning till hustrur är naturligtvis möjlig, men i detta kapitel verkar det som Paulus syftar på ämbeten och uppförande i kyrkan (jfr 1 Tim 3:15).
För det tredje, ett annat argument till stöd för kvinnliga diakoner är tystnad, men det är viktigt. Argumentet lyder så här: Om hänvisningen är till diakonernas fruar, varför utelämnar Paulus en hänvisning till äldstes hustrur, särskilt eftersom äldste utövar pastoral tillsyn och övergripande ledarskap i kyrkan? Det verkar som att karaktären hos de äldres hustrur skulle vara jämnMerviktigare än diakonernas hustrur – och att därför fokusera på diakonernas fruar, men inte på de äldres fruar, är konstigt. Men om hänvisningen är till kvinnliga diakoner, har vi en elegant förklaring till varför äldstes fruar inte nämns – för diakonernas fruar ingår inte heller. Med andra ord, Paulus syftar inte alls på hustrur, utan på kvinnliga diakoner.
För det fjärde, de karaktärsegenskaper som krävs för kvinnorna i 1 Timoteus 3:11 är också mandat för äldste och manliga diakoner, vilket är vettigt om en officiell befattning är avsedd. Precis som diakoner ska "vara värda respekt" (1 Tim. 3:8), så måste också kvinnliga diakoner "vara värda respekt" (1 Tim. 3:11). Äldste ska vara "självkontrollerade" (1 Tim. 3:2), och kvinnliga diakoner måste också vara "självkontrollerade" (1 Tim. 3:11). Två andra karaktärsegenskaper krävs av kvinnliga diakoner: De ska inte vara "förtalare", och de måste vara "trogna" (1 Tim. 3:11). Sådana kvalifikationer pekar på myndighetsansvar.
Det är absolut nödvändigt att inse att Paul inte försöker ge en heltäckande lista över karaktärskrav förnågraav positionerna som listas i 1 Timoteus 3. Han skisserar snabbt vad som är mandat, och överlåter till läsarnas visdom att avgöra om någon är kvalificerad. Vissa invänder att kvinnor som tjänar som diakoner inte kan komma i syne, eftersom Paulus hänvisar till manliga diakoner i 3:8–10 och sedan återvänder till det temat i 3:12–13. De tror att införandet av en vers om kvinnor i 3:11 därför inte kan hänvisa till kvinnliga diakoner. Men argumentet är inte övertygande. I båda fallen avbryter Paul diskussionen!
Stöd i Romarbrevet 16:1
Vi såg i översättningar av Romarbrevet 16:1 att Phoebe antingen var en "diakon" eller "tjänare" för kyrkan i Kenchreae. Med så lite att gå på kan beslutet gå åt båda hållen, för ordetdiakonerpå grekiska kan syfta på en tjänare utan att ha tanken på ett särskilt ämbete. Ändå antyder tillägget av orden "kyrkan i Kenchreae" en officiell egenskap. Vers 2 stöder denna förståelse, eftersom Phoebe är utsedd som en "beskyddare" (ESV) eller "välgörare" (CSB), vilket innebär att hon regelbundet hjälpte, kanske ekonomiskt, de behövande.
Dessutom tror många kommentatorer att Phoebe faktiskt bar romarnas brev till den romerska kyrkan, vilket skulle passa med en diakonal position.
Tidig kyrkohistoria
Mitt argument från kyrkohistorien är inte avgörande, eftersom det inte kommer från Skriften. Ändå ser vi ett tidigt exempel på kvinnor som tjänstgjorde som diakoner i korrespondensen mellan Plinius den yngre och kejsaren Trajanus (98–117 e.Kr.). I ett fascinerande samtal, Pliniusfrågar Trajanus om rådom vad han skulle göra som legat till provinsen i Bithynien med kristna.
Vi vill tänka på en liten del av samtalet. Plinius syftar på två kristna kvinnor, som kalladesministraepå latin. På engelska kan vi översätta detta ord som "ministrar", och det är en bra översättning till latin av det grekiska ordetdiakoner, vilket betyder "tjänare" eller "minister". Vi har alltså ett tidigt exempel – under andra århundradets andra decennium – på kvinnor som tjänstgjorde som diakoner. Uppenbarligen bevisar inte ett sådant exempel att kvinnor borde tjäna som diakoner, men det tyder på att kvinnor fungerade som diakoner i den tidiga kyrkan.
Avgörande förtydliganden
Vissa oroar sig för att utnämning av kvinnor till diakoner strider mot 1 Timoteus 2:12, där kvinnor är förbjudna att undervisa eller utöva auktoritet över män. Vi måste dock inse att diakoner har en annan position än äldste/pastorer/tillsyningsmän. Det senare ärettkontor, som Ben Merklehar övertygande argumenterat, i vilkentvåDet krävs egenskaper som inte krävs av diakoner. För det första måste äldste ha en förmåga att undervisa om biblisk sanning och korrigera avvikande undervisning (1 Tim. 3:2; 5:17; Tit. 1:9). För det andra måste de ha ledarskapsgåvor (1 Tim. 3:4–5; 5:17; Tit. 1:7). Och anmärkningsvärt nog är att lära och utöva auktoritet över män just det som inte är tillåtet för kvinnor i 1 Timoteus 2:12. Kvinnor kan därför tjäna som diakoner eftersom det diakonala ämbetet är att tjäna, inte leda. Diakoner undervisar och utövar inte auktoritet, utan hjälper till i kyrkans tjänst.
I många baptistkyrkor leder diakoner tillsammans med personalpastorn eller pastorerna kyrkan, men i dessa fall fungerar diakonerna verkligen som äldste – och i sådana fall bör diakonerna varakalladäldste, pastorer eller tillsyningsmän.
De tidigaste bevisen vi har är att diakoner hjälpte till att ta hand om de fattiga och sjuka. Det finns en viss frihet i hur diakoner tjänar, eftersom Nya testamentet inte föreskriver exakta ansvarsområden. I kyrkan tjänar jag som äldste, diakoner har många uppgifter. Vi har rollspecifika diakoner – det vill säga diakoner för finans, gästfrihet, förmedling, hälsning, underhåll av byggnader, ljud och så vidare. Diakonerna träffas inte regelbundet som grupp, eftersom deras uppgifter skiljer sig dramatiskt.
Kristna som älskar Guds ord skiljer sig åt om kvinnor kan tjäna som diakoner, men de bevis som presenteras här tyder på att de kan göra det. Och i en sådan tjänst är de en stor välsignelse för kyrkan, och kvinnorna som tjänar uppmuntras när de använder sina gåvor.