Reformpedagoger som sysslade med tidig barndom, såsom Fröbel, Freinet, Montessori, Steiner och särskilt Loris Malaguzzi, beskrev sensorisk perception som en viktig förutsättning för rationell kunskap i barnets utveckling. Estetisk upplevelse spelar en central roll i barns upptäckt av världen, och de tidiga pedagogerna som nämns har redan utvecklat lämpliga lekmaterial som är avsedda att stödja dessa sinnesupplevelser. I den pågående diskussionen om utbildning är dock vikten av att främja kreativitet för utvecklingen av barns lärande och utbildningsprocesser fortfarande inte tillräckligt erkänd. Gerd Schäfer konstaterar också: "(...) mestadels betraktas estetik som en fråga om konst och sammanhänger med framställning av vackra föremål. Relegerad till konstområdet blir estetisk utbildning lätt en vacker ingrediens som man tenderar att kunna gör utan tror att ju mer barnens lärandepotential bör inriktas på språk, matematik eller natur” (Schäfer, 2006, s. 184).
Estetisk utbildning har alltid varit en viktig del av utbildningsutbudet, men kreativitetens relevans för barns utbildningsprocesser har precis upptäcks.
"Vad har kreativitet med utbildning att göra, vilka förutsättningar främjar kreativitet?"
Lärande handlar inte bara om tillägnande av kunskap och färdigheter, utan "lärande omfattar alla förändringar i beteende som uppstår som ett resultat av erfarenhet" (Lefrancois, 1994, s. 3). Sålunda kopplar lärande samman kognitiva, sociala och affektiva domäner med beteende. I samarbetet och diskussionen med andra kompletteras det enskilda barnets kunskaper och färdigheter lekfullt av de andras kunskaper och färdigheter i en samkonstruktiv process (Laewen, 2002).
Professor Wolf Singer, som en välkänd företrädare för hjärnforskning, ser det centrala förhållningssättet till att främja utbildnings- och inlärningsprocesser i icke-verbala kommunikations- och uttrycksformer, som förmedlas via ansiktsuttryck, gester, kroppsspråk, dans och visuella resp. musikaliska representationer. Baserat på resultaten av hjärnforskningen börjar han med de symboliska, socialt effektiva och kreativa kommunikationsformerna som barnens potential att främja sina kognitiva förmågor (Singer, 2002). Hjärnforskaren professor Manfred Spitzer kunde bevisa att när barn upplever framgång i kreativa aktiviteter och genom att aktivt upptäcka sin omgivning utlöser de lyckokänsla som motiverar dem att fortsätta lära sig och gör att hjärnan blir mer aktiv (Spitzer, 2002). Och slutligen var Guilford, kreativitetsforskningens fader, av åsikten att i princip varje problemlösning bygger på en kreativ process (Guilford n. Landau 1974) - förutom när en given lösning kopieras (detta är t.ex. med hantverksverksamhet, där färdiga resultat endast kan återges).
Kreativitet är den där nyfikenhetsdrivna aktiviteten som leder till nya, kreativa resultat och problemlösning. Inom konstnärlig-estetisk design främjas även de icke-språkliga uttrycksformer, som Singer efterlyser som bas för kognitiv utveckling och Spitzer som grund för lärandemotivation.
Den centrala utgångspunkten för att främja sina färdigheter inom det konstnärliga och estetiska området är barnets kreativa potential, matad av sin nyfikenhet och kosmopolitism och full av vilja att utforska och lära sig om världens fenomen. För att stödet till barns utbildnings- och lärandeprocesser ska bli framgångsrika på denna nivå behöver barn kreativa vuxna partners som uppmuntrar dem i sina aktiviteter. Enligt Siegfried Preisers studie med titeln "Creativity and Innovation-Friendly Learning and Working Conditions" (1996), beror barns kreativa prestationer på lärande och arbetsatmosfär på en institution. Enligt Preiser främjar stimulering och aktivering i ett klimat av nyfikenhet och öppenhet kreativitet hos barn. I en förtroendefull arbetsmiljö präglad av kreativitet, samarbete och laganda, visade sig barnteckningar (gjorda som en del av ett oberoende teckningstest) vara mer fantasifulla och kreativa än barnen i det jämförande dagiset med en hierarkisk struktur (Preiser/Scheid) 1996).
Uppfatta och stödja barnets kreativitet som kreativ kompetens
Barnets kreativitet som en kreativ kompetens omfattar två dimensioner: den pragmatiska och den estetiska kreativiteten. Pragmatisk kreativitet inkluderar problemkänslighet, viljan att lösa problem, idéproduktion och "vetenskaplig läskunnighet" (de problemlösningsförmåga som blir tydliga i vardagliga utmaningar). Estetisk kreativitet innefattar former av konstnärliga uttryck, mediedesign, kulturell perception och estetisk utbildning (Braun, 2006). Båda dimensionerna spelar en stor roll för barns sinnesuppfattning: genom pragmatisk kreativitet besvaras livsmiljöns utmaningar med individuella och kreativa lösningar. Sensorisk erfarenhet bildar idéer och kunskap om fenomen och betydelsekontexter i världen.
Denna dubbla funktion av kreativitet blir tydlig i ett projektexempel som skapades på en dagis: barn hade hittat daggmaskar i trädgården. De undersökte dem och tog itu med deras liv. Sedan började några barn rita bilder av daggmaskar och frågan uppstod om var och hur daggmaskar egentligen lever. Efter att ha utforskat detta i naturen började barnen rita imaginära hem för daggmaskar på stora pappersark och skulptera dem med modelllera. Det djupare tänkandet om daggmaskarnas värld, som uppstod genom den kreativa designen, förde slutligen barnen till frågan om hur daggmaskarna tar sig upp till ytan från djupt nere i jorden. Som barn i en teknologisk värld hittade de en ovanlig lösning: de byggde en trähiss för att transportera daggmaskarna till toppen. Men inte ens då var problemet slutgiltigt löst. I veckor har barnen behandlat daggmasktemat på olika sätt och med hjälp av olika designmaterial. Kunskapen och erfarenheterna fick ett kreativt uttryck i målningar, skulpturer, träföremål och collage.
Detta exempel gör det tydligt vad pragmatisk och estetisk kreativitet betyder: att konstruera en daggmaskhiss är en konkret lösning på ett observerat "problem" - även om lösningen på det ligger i den fantastiska fantasins rike och inte motsvarar vuxens logik. Trähissen visar hur barn tillägnar sig världen, hur de har internaliserat denna världs tekniska funktion och känner sig kompetenta att själva uppfinna och konstruera tekniska hjälpmedel. Ur pedagogisk synvinkel visar barnens agerande att de har en hög nivå av kognition och hypoteser om världen och har en hög grad av self-efficacy. Genom hennes konstnärligt-estetiska formgivningsverksamhet växte i sin tur en mängd olika bilder och skulpturer fram, som visade en ökande uttrycksfullhet i färger och former. Verken om daggmaskarna fängslade med sina differentierade färgtoner och speglade barnens djupa estetiska upplevelse i deras formspråk.
Projektet "Från Piccolo till Picasso": utgångspunkt, mål, tillvägagångssätt
Som en del av initiativet "Offensiv utbildning" har 19 förskolor i Ludwigshafen deltagit i det fyraåriga projektet "Från Piccolo till Picasso" sedan början av förra året. Projektet leds av Institute for Educational and Social Management vid Koblenz University of Applied Sciences (ibus), och Center for Neuroscience and Learning i Ulm, som leds av professor Manfred Spitzer, är också involverat.
Kreativitet, estetisk utbildning och konstnärlig gestaltning är termer som förekommer i alla utbildningsrekommendationer från delstaterna och som ska främjas i daghem. Baserat på övertygelsen att kreativt arbete är ett barnvänligt tillvägagångssätt för att främja deras utbildningsprocesser, gjorde projektet "Från Piccolo till Picasso" det till sitt mål att inte bara främja dessa barns aktiviteter, utan också att undersöka om barn är konstnärligt - kreativa arbeta också uppleva en utökning av sina kompetenser inom andra relevanta utbildningsområden såsom språk, pre-matematiskt och vetenskapligt tänkande, socialt beteende och problemlösningsförmåga. För att få till stånd en förbättring av utbildningsutbudet för de deltagande daghemmen i allmänhet och specifikt inom området estetisk-kreativa lärprocesser togs fyra centrala områden upp i lokalerna:
- Kvalificering av pedagogiska specialister,
- utbildningsprojekt med barn,
- samarbete med föräldrar och
- Utveckling av barnateljéer.
DöKvalificering av de pedagogiska specialisternaägde rum i sju moduler, varav två behandlade de teoretiska grunderna inom ämnena kreativitet, estetik och utbildning samt projektutveckling och biografin om den egna barndomen. En bildlärare och konstnär genomförde tre moduler där man lärde ut nyare metoder för konstnärlig gestaltning som är lämplig för barn. Två andra moduler omfattade ämnena kommunikation och interkulturell pedagogik. På samma gång,pedagogiska projekt med barngenomfördes i institutionerna, som tog upp teori och praktik av modulens innehåll. Projektens teman utvecklades till stor del utifrån barnens förslag. Barnen ska ges ett brett utbud av möjligheter att hantera färger, former och experimentella mönster för att tillägna sig världen genom sinnliga upplevelser och konstnärliga uttryck och för att upptäcka sin kreativa potential inom problemlösningsområdetsamarbete med föräldrarorganiserades på så sätt att en person valdes från föräldraföreningen till kreativitetshandläggare, som informerades om alla detaljer i projektet och fungerade som en länk mellan laget och föräldrarna. Dessutom hölls workshops för föräldrar, där konst skapades tillsammans med föräldrar och barn. En del av dessa aktiviteter åtföljdes av lokala konstnärerUtveckling av barnateljéervar nästa steg, beskrivs det mer i detalj i rutan.
De första resultaten av projektet "Från Piccolo till Picasso"
Nu när projektet har pågått i ett och ett halvt år kan inledande bedömningar av dess resultat och framgångar göras. Som en del av den vetenskapliga utvärderingen observerades barn specifikt och deras kompetens registrerades med hjälp av standardiserade procedurer innan projektets start och efteråt. Eftersom projektet ännu inte är avslutat finns inga giltiga resultat tillgängliga. Observationer om de första positiva effekterna kan dock beskrivas: De pedagogiska specialisterna har blivit mycket lyhörda för att uppfatta och främja barnens kreativa potential. De lägger större vikt vid kreativa processer ur ett pedagogiskt perspektiv och kan därför observera barnens lärandeeffekter mer exakt. Dessutom har specialisterna utvecklat ett brett utbud av konstnärliga tekniker som gör att de kan ge barnen nya, utökade impulser inom detta område. En ny egenskap är uppenbar i samarbetet med föräldrarna: Genom föräldrarnas workshops fick föräldrarna en bättre förståelse och en mer uppskattande inställning till sina barns verk. Relationen till de anställda och identifikationen med daghemmet fördjupades.
Utbildningsprojekten hade en mycket motiverande effekt på barnen och ledde till intensiva tankeprocesser om världens fenomen. I synnerhet har barnstudiorna bidragit till ett hållbart genomförande av kreativitet och estetisk fostran som grund för barnens kognitiva processer i de deltagande förskolorna. Erfarenheterna från projektet kommer att införlivas i de deltagande institutionernas koncept, vilket också kan bedömas som en hållbarhetsfaktor.
Vad kännetecknar barnateljéer och hur ska de utrustas?
Idén med barnstudiorna följer tillvägagångssätten i Reggio-pedagogiken, som enligt Prof. Gerd Schäfer är det enda konceptet inom förskolepedagogiken "som gör estetisk upplevelse till grunden för barnets kognitiva process" (Schäfer, 2006, s. 187). Det grundläggande övervägandet för införandet av barnstudior är att skapa ett kreativt tillflyktsort för barnen där de hittar en mängd olika material som de fritt kan designa och experimentera med när som helst.
Kreativ design i barnens ateljéer handlar inte bara om att vidga uppfattningen, utan också om att få nya erfarenheter, idéer och insikter om (sensuella) kopplingar i världen – inbäddade i barnets individuella upplevelsevärld och kopplade till hans eller hennes egen, känslomässigt formade. uttryck. Att kommunicera med andra barn och med vuxna om deras kreativa idéer och produkter leder till djupare tänkande om världen och dess fenomen, och barnen kan uppleva sig själva som medskapare. Barnens studior är avsedda att uppmuntra till mångsidigt, uppfinningsrikt och kreativt agerande och att göra kreativitet påtaglig som en konsekvent princip. Mångfalden av estetiskt-konstnärliga bearbetnings- och designmetoder motsvarar den mångfald av barns frågor, reflektioner och diskussioner som uppstår ur deras egna direkta estetiska erfarenheter.
Konkret är barnens ateljéer designområden som är utrustade med en mängd olika konstnärliga material. Vissa anläggningar har möblerat ett rum på nytt eller tillägg, andra har separerat ett rumsområde i hallen eller skapat ett designområde på utsidan av anläggningen. Förutom material som samlats ihop, som naturmaterial eller material från hantverk (t.ex. skruvar, spikar, tråd), finns även konstnärliga material som oljepastell, lera, träkol, bläck, gips och olika typer av papper tillgängliga i barnens studior. En del av materialen kan placeras på hyllor i behållare och burkar, sorterade efter färg och form. På så sätt har barnen alltid en överblick över sitt material; förvaringen i glas motsvarar principen om en stimulerande miljö. I de institutioner som deltar i projektet "Från Piccolo till Picasso" blev konstnärlig design och kreativt experimenterande i ateljéerna en integrerad del av barnens vardag.
om projektet
"Från Piccolo till Picasso" är ett av sju "Offensiv utbildning"-projekt. Syftet med offensiven är att främja förskoleutbildning i KiTas. De innovativa projekten utvecklades 2005 av den kommunala sponsorn och de protestantiska och katolska sponsororganisationerna i Ludwigshafen baserat på praktisk erfarenhet. De implementeras över leverantörer i cirka 90 daghem och stöds av erkända utbildningsexperter. Projekten stöds av BASF Aktiengesellschaft.